....Ja, nu har det snart gått fem veckor sedan Kaiza fick somna in här hemma.

Tänk att vi har tillbringat nästan 13 år tillsammans, å inte har vi varit ifrån varandra allt för många dagar under alla  dessa år heller.

Hon har varit en rolig hund att jobba med. Alltid på hugget vad än det var för jobb.

Älskade att spåra, men tyckte även att livet var kul på lydnadsplanen.

Under de första åren på en del tävlingar så bjöd vi på en del skratt. Hon tog ibland ett litet ärevarv förbi mej på inkallning och en budföring, innan hon kom in å satte sej som om ingenting hade hänt.

" Hon har ju iallafall kul" har jag fått höra några gånger..  

Vi har även hunnit med en hel del veterinärbesök genom åren, som när hon blev ormbiten i nosen och såg ut som....ja jag vet inte vad?!

#lovar att sätta in en bild vid senare tillfälle#

Eller då hon satte i sej 5 (Fem)!! stycken 200grams mörk blockchoklad... blev chokladförgiftad och spydde  ner hela huset i princip.

Sen så fick hon livmoderinflamation....och blev jättesjuk, opererades och hade jobbigt i 1,5 vecka. Då vi skulle ta stygnen , så fick hon en störtblödning, och fick opereras om.

Hon har i ganska många år haft en del knölar, dock helt "ofarliga" men som med åren blivit några till. Det sista halvåret så har hon varit svag och vinglig i bakbenen ibland. Framförallt då hon rest sej på lite halkiga underlag.

Idag kan jag se tillbaka på alla fina stunder vi fick tillsammans, men det har som sagt tagit några veckor innan jag kunde sätta mej å skriva detta inlägg.

Nu kommer jag att bombardera med en massa bilder istället.

Ha det så bra å sov så gott min kära Kaizabajsa.